Lejonfingrar ”Viltvårdat piano” 7″

New single by Lejonfingrar. It can look like this:

Viltvårdat0001

Lejonfingrar is LSA Nilsson, who want to live and die in Sweden. Each single has a handmade cover and each single is also just that, handmade. Cut-up flexidiscs glued to some old moldy second hand-sevenich. The b-side is some sort of art. Watch the needle skip and jump thru four different flexidiscs. The first batch is three singles, i.e. three copies. Three more will come sometime. It cost 5 €  and send your order to: folketsrost@yahoo.se

This is how the singles sound if you play them simultaneously:

Annonser

Tre i en

Nu ska vi se här…

Först och kanske främst är jag ganska aktuell med en ny kassett med Lejonfingrar. Gammal skåpmat för mig, men troligtvis nytt och spännande för era öron. Det är lite kassettjox, en och annan poplåt och lite noise och stök. Topp, topp. Har även några ex av de andra nya Hockey Rawk-släppen: Målgrupp-kassetten ”Grusteckningar” och TV Dinner Education-10″. Lyssna här: https://soundcloud.com/hockeyrawk

Uppdatering0001

Tar väl 50 kr/kassett och 80 kr/10″. Kontakta mitthelvete snabela yahoo.se

Jag har också med en dikt i nya Hunden som vägrade dö. Jonas Juuso skriver dikter och händelser. Karolina Stenström skriver dikter. Jag har skrivit en som handlar om Bo Torsk, Fredrika, Fredrika, Nisse och mig själv. Den beställs enklast genom att skriva sött och snällt till Jonas på hanses gmailadress: brevsolo

Uppdatering0002

Och slutligen har jag lyckats krysta ur mig tre kollage när jag senast var hos mina föräldrar och väntade på att min far skulle bli färdig med sina ärende så vi kunde åka till Älghult på loppis. Här ges nu chans att se dem:

Uppdatering0003

Uppdatering0004

Uppdatering0005

Ja, kollage, kassetter, skivor, fansin… Alltid hålligång i Lars Nilssons värld. Jojomen. Nu ska jag diska och ge mig ut på stan som en annan slashas. Ha en lycklig midsommar, go’ vänner!

Kollage VII

Kollage0001

 

Kollage0002

 

Kollage0003

 

Kollage0004

Kollage0005

 

Kollage0006

 

Kollage0007

General von Döbeln

edvin von döbeln

”General von Döbeln” (Olof Molander, Terrafilms Produktion AB, 1942)
Ursäkta, jag måste bara ställa upp fönstret för att damma ut här. Har sett ”General von Döbeln.” Jag tuggade mest bubbelgum och ritade hårdrocksloggor under historielektionerna i skolan, så hur historiskt korrekt denna film är vet jag inte. Men jag har läst lite om General von Döbeln och karln dog utfattig och bortglömd. Detta solkiga slut finns inte här.
Snarare framhålls hur en mans pliktkänsla och lojalitet mot ett land övervinner allt. Skulle jag vara en sann Sverigevän skulle jag bli helt till mig i trasorna över denna film. Patriotisk film, hurra! Filmen gjordes ju under andra världskriget och kan nästan klassificeras som en beredskapsfilm. Visst, det finns inga män i lumparkläder som skojar och stämmer upp i fyrtiotalistiskta schlagers i tid och otid, men temat är det samma: Sverige är värd att strida och dö för. Vi måste hålla på våra principer. General von Döbelns valspråk som friherre bör bli vårt lands valspråk: ”Ära, skyldighet, vilja.”
Olof Molander var säkert en överdängare på att regissera för scenen, men filmkonst hade han ingen god hand med. Hans storebror Gustaf Molander hade större förståelse filmkomposition och gjorde några av mina svenska favoritfilmer under 1930-talet. Men Olof Molander misslyckas till och med när han har duktiga skådespelare som Eva Henning och Edvin Adolphson. Deras kärlekshistoria känns överdrivet teatral och dammig och det är nästan ett konststycke att få mig att fnittra åt hur Eva Henning levererar en replik. Jag är stor fantast av Eva Henning och det gör nästan ont att se henne behöva svansa runt i dessa 1800-talspaltor och säga den ena översvulstiga repliken efter den andra.
Kort sagt en misslyckad film. Visst, Edvin Adolphson spelar General von Döbeln så gott som det går. Han var ju en karlakarl. Bredaxlad och guds gåva till kvinnorna. Ska någon kliva in i den store generalens kläder är det honom. Men det hjälper inte när personregin fallerar. Det är också intressant hur ett land som Sverige, som stod utanför kriget på många sätt, känner av ett behov att förstärka och romantisera kring svenska nationalikoner. Med kriget blossade en nationalism och patriotism upp. Nationalstaten var hotad och då används bilden av General von Döbeln för att stärka känslan av att Sverige är värd att kämpa och dö för.

En dotter född

En Dotter Född

”En dotter född” (Gösta Cederlund, Film Imago AB, 1944)
”En dotter född” inleds på nyår. Inger Padius (Barbro Kollberg) rusar hem från nyårsfesten. Något är fel. Vi förstår senare att hon blivit på lyran och adelssonen Archim Wedechrona (Curt Masreliez) har utnyttjat detta faktum för att få Inger i säng.
Det slutar givetvis med att hon blir på smällen och skandalen är ett faktum. Patriarkerna i familjerna måste lösa detta. Kanslirådet Axel Padius (Rune Carlsten) träffar upp adelsmannen överste Wedenchrona (Gösta Cederlund). Paret måste vigas och efter ett år kan de ta ut skilsmässa. Barnet får inte misstänkas att ha blivit till utom äktenskapet. Men Inger avskyr Archim och vägrar att gifta sig med honom. När hon informerar honom om att han är far till hennes barn ifrågasätter han först att han verkligen skulle vara far och sedan propsar han på abort. Detta får den fina flickan Inger att gå i taket.
Filmen må vara radikal på många sätt, men abort framställs konsekvent som något som ingen godhjärtad kvinna ens tänker på. Abortlagstiftningen vid denna tid gav bara rätt till abort om moderns liv eller väl hotades eller om barnet blivit till genom våldtäkt. Många nutida ögon skulle nog välja att se att barnet i filmen blivit till under våldtäktsartade former. Inger säger att Archim utnyttjade hennes onyktra tillstånd.
Oavsett hur det är med den saken har ”En dotter född” dock ett tydligt budskap. Det gäller att öppna luckorna och prata med barnen om sexuallivet. Birollskaraktären, den kaxiga Dude Wikblad (Barbro Flodquist) är arbetskamrat till Inger och får agera moraliskt rättesnöre i filmen. Hon propagerar för ett samhälle där sexualitet ska diskuteras fritt och både föräldrar och skola bör informera ungdomar om sexualiteten och graviditet. Bort med skam. Ingers bror Holger Padius (Claes Thelander) säger till deras stockkonservativa far att det inte finns något som heter ”oäkting” längre. En doktor på RFSU kliver även i Inger liv. Han heter Allan Helling (Björn Berglund) och kan också sägas stå för de goda krafterna i samhället. Det blir lite som en reklamfilm för RFSU när han är med. Men överlag handlar det om en kvinna som väljer att inte skämmas över sitt barn, även om den inte har en far.
Hon flyttar från sina föräldrar, då hennes far har förskjutit henne på grund av ”oäktingen.” Hon bosätter sig hos sin förre chef Edit ”Draken” Johansson (Naima Wifstrand). Tillsammans hjälps de åt med barnet. En icke-normativ familj, en ung kvinna och en gammal dam. Inger har friare. Bland annat en slemmig gubbe kallad Holm (Artur Rolén), Drakens bror Artur (Sigge Fürst) och RFSU-doktorn Helling. Men hon tackar nej till alla. Även fast Artur sopar mattan och slänger ner Holm för en trappa. Artur suckar och säger att när en karl har kärat ner sig i en kvinna som Inger som har ”man pretentioner.” Utan tvivel är Inger den stora hjälten i filmen. I slutet ska allt bli som vanligt; giftermål och normativ familj. Men filmen är främst inriktad på visa att det inte finns någon skam för en kvinna att föda ett barn utanför äktenskapet och att även mödrar har rättigheter. Adeln dras också i smutsen, i vanlig ordning. Gösta Cederlund spelar överste Wedechrona och han väljer att fira att det kanske vankas äktenskap och han kan slippa dra skam över det adliga namnet med att ta med sin son och se lite flickor visa benen på någon revy. Slemmig män med makt får sig en känga. En både folkbildande, radikal och bred film. Strongt jobbat.

En Dotter Gänget

SIM#12: Folkets Röster

 

Nummer tolv av Sällsamheter i Munchkinland får bli denna utgåva. Jag kallar det ”Folkets Röster” för det är en rätt adekvat beskrivning på vad det handlar om. Olika utdrag från kassetter jag hittat på loppis. Kassetterna är oftast i rätt dåligt skick och jag är ingen mästare på att få till bra ljud, så hi-fi-entusiaster gör klokast att låta bli att lyssna. Vill ni ha kassettkopia av denna utgåva hör av er till min e-postadress: mitthelvete@yahoo.se Kanske får ni lite bonusgrejer då också.

 

  1. Alla tiders sommar 00:11

En kort liten fin hälsning från en av Postens brevkassetter. De få gånger jag hittat en sådan kassett (Postens brevkassett) hoppar jag till av lycka. Oftast är det dock bara skräp. Den här det bästa jag hittat. Resten av kassetten är någon tråkig dansbandslåt. Kymigt.

  1. Tysk trasig mikrokassett 00:51

Ingen info. En konstig kassett jag inte vet varifrån den kommer. Den liksom bara låg där bland mikrokassetterna. De pratar på tyska i alla fall.

  1. Ps telefonsvarare 01:42

Mer mikrokassetter. Denna fann jag på en småländsk loppis. Mot slutet håller ”bruna skor”-tjejen en lång monolog och det verkar som ingen hört av P på ett bra tag. Var tog han vägen? Det är svårt att hålla misstankar som går mot självmord eller depressionshållet stången. Kusligt att lyssna på andras telefonsvarare, speciellt när det inte finns något emotionellt band mellan mig och de som pratar. Jag kan bara spekulera vilt om vad det är för folk och vad som hänt med dem.

  1. Ehlas Musik – Mormorstider 3:21

Lite fina toner. Vem Ehlas är vete tusan. Internet har inte svar på allt. Detta verkar dock vara ett skillingtryck enligt kassetten.

  1. Skröna från Robertsfors – Liv-Pelle 01:52

Makaber vits från Robertsfors. Resten av kassetten innehåller långa, långa berättelser från äldre personer i Robertsfors. Det är historier som bara håller på och jag som ung hipp person har svårt att hänga med. Inga snabb klipp, inga explosioner, inga gitarrsolon – Då stänger jag av efter ett tag. Den här är den mest sammanhållna och slagkraftiga av skrönorna från Robertsfors.

  1. Varför någon blir missbrukare 01:52

Skånsk närradio. Programledaren blir lite väl specifik om vad det är som gör att någon blir en missbrukare.

  1. Borås HC – Hejaramsa 0:26

Skräpigt ljud från en skräpig kassett. ”Borås HC – B-Boys Top Hits nr.1” innehåller taskiga hemmasnickrade reklaminslag och träiga hitlåtar från 1980-81. Bortglömda dängor som ”Forever Blue Jeans” och ”Jag måste börja om” samsas med dunderhits som ”YMCA” och ”Ring My Bell.”

  1. Olssons, Bygdeå – Mupparna 00:54

A-sidan på ”Skrönor från Robertsfors” tillägnas Olssons från Bygdeå som harvar sig igenom lite olika hits i sann Maher Shalal Hash Baz-anda. Till denna samling väljer jag så klart den fränaste och bästa av hitsen – ”Mupparna”-temat. Inte för att deras version av ”All of Me” är fy skam heller. Men att ha två låtar från samma kassett är bara det att utmana min blandbandsetik.

  1. Trasig mikrokassett 01:35

Varifrån kommer alla dessa snurriga och trasiga mikrokassetter? Inte vet jag, men nog finns de där hemma.

  1. Nätverket, kvinnan, seansen 04:08

Lite nyandlighet jag fann på en loppis i Landskrona. Fyra minuter är nog mer än vad de flesta klarar av.

  1. Albin, Hugo, Elsa, Leif – Falukorv 01:00

Gullig gratulationskassett från barnen Albin, Hugo och Elsa och en vuxen som heter Leif. Är detta en originalkompisition eller en cover? Riktigt fin i alla fall. Som vanligt är det ganska uselt ljud, men kassetten är i rejält dåligt skick. Någon har älskat denna kassett och det kan jag gott förstå.

  1. Gerda och Erik Eliasson – Hemmabesök (Kärlek och död) 02:07

Bidrag från norra Sverige. Inhandlat och utlånat av Jonas Jusso. Tack, Jonas. Det är en rejäl dialekt de pratar med Gerd och Erik. Men jag tror de pratar om kärlek och död och… kanske något mer. Jonas skickade flera kassetter i samma anda, men ett kort utdrag räcker nog för den här gången.

  1. Seans – Den vandrande pengen och efterlivets jordbruk 02:52

Ännu mer nyandlighet från Landskrona. Från B-sidan. A-sidan innehåller en dam som under ett tjockt lager av brus är lika obehaglig som den här gubben. Mest väldigt deprimerande att lyssna på det här, men här flummar han ut i den milda grad att den sorg jag känner när jag lyssnar på det här tillfälligt kan glömmas bort och jag kan bara skaka på huvudet, relativt road.

  1. Kalldusch – Synt och sampler 01:41

Det är synt och det är sampler och det är Kalldusch. En hemmapulad visa från den enigmatiska Kalldusch.

  1. Gunilla Carlsson – Vill ha rim 02:37

Vi börjar med sommar och slutar med jul. Lite mer lokal- eller närradio. Svårt att avgöra. Julrim är alltid lika kul. Tack och hej och god jul!

 

Kärlekens Bröd

Siså, extramaterial i huset. Här är en filmrecension som inte fick plats i nya numret av mitt fansin:

Kärlekens bröd (Arne Mattsson, Svenska AB Nordisk Tonefilm, 1953)

Att tänka på Arne Mattsson som en lyrisk romantiker kanske kan vara svårt, speciellt efter att ha sett några av hans senare produktioner. Men i början av 1950-talet gjorde han väldigt romantiska filmer såsom ”Hon dansade en sommar” eller ”Kärlekens bröd.” Sistnämnda film utspelar sig under finska vinterkriget. Fyra soldater; den namnlösa berättaren (Lennart Lindberg), Tom (Nils Hallberg), ”utkastaren” (Erik Hell) och gruppchefen Ledin (vårtbitaren Georg Rydeberg) är fast i ett brinnande helvete utan slut. Berättaren och Tom är romantiska typer medan ”utkastaren” är en rå sälle som tillfångatar en kärlekskrank sovjetisk soldat (Folke Sundquist). Den sovjetiska soldaten berättar – i bilder – om sin kärlekshistoria med Lunnaja (Sissi Kaiser). Hur kysk kärlek övergår till någon sorts rysk folkdansflås som i sin tur övergår till nationalism, sovjetisk nationalsång, Stalins porträtt och krig.

Det är långt ifrån ett hurtigt ”65, 66 och jag” eller ”Hemtrevnad i kasern” här. Kriget är över och även Sverige verkar vara krigströtta. Krig är inget festligt, en härlig grej mellan en medborgare och en nationalstat. Det är ett inferno. Mattsson brer på med massor med döda kroppar i snön. I inledning vandrar ett ensamt barn genom en sönderbränd buss med döda och brända kroppar. Död, sönderfall, snö. Den romantiska och lyriska tonen sätter en tydlig 50-talsstämpel på filmen, men det är just i skildringen hur osentimentalt kriget är som Mattsson verkligen lyckas. 1950-talet var återigen männens decennium och det är inte utan att ett ögonbryn höjs över att de två kvinnorna i filmen inte säger ett enda ord. Lunnaja får visserligen sjunga lite. Men i övrigt säger de inte ett knyst. Men å andra sidan – männen pratar inte särskilt mycket heller. Berättarens romantiska och sorgsna betraktelser hörs desto mer. Här används voice-over rejält. Nils Hallberg sjunger några stumpar, utan att ackompanjeras av stora stråkar eller storband. Berättaren och Tom är polare och de gillar fången, och fången suktar efter sin käresta, men i övrigt är det kargt och dålig stämning. Det finns inget att glädja sig åt. De tre drömmer om kärlek, ”utkastaren” om… ja, gemenskap kanske? Och Ledin verkar mest desillusionerad. Men det är just där i skärningspunkten mellan infernot och tron på kärleken och det vackra, fina i livet som filmen känns stark.

(En braskande lapp: Mitt lilla ”skämt” om att Georg Rydeberg skulle vara en ”vårtbitare” behöver möjligen förklaras. Det gick ett envist rykte om att Rydeberg skulle ha bitit av sin kollega och, under några stormiga år på 1940-talet, flickvän Viveca Lindfors ena bröstvårta. Något han frekvent dementerade. I en intervju med Lars Forssell beskriver han hur det ryktet påverkade honom och kallar sig själv för en ”damernas riddare.” Se det med egna ögon: